Svalgets bakre vägg

  • svalgets bakre vägg
  • Bakre svalgvägg
  • Bakre svalgvägg bild
  • Farynx - ett orört organ som befinner sig i huvud- och nackdelarna, ingår i matsmältnings- och andningsorganen. Det är ett ihåligt tragtformat rör suspenderat från den yttre basen av skallen. Den övre delen av svalget (halsen set) är fäst vid svalg occipital tuberkel, sidopartier - till petrous (framför den yttre öppningar somnolens) och till den mediala plattan hos pterygoid processen. I botten passerar struphuvudet i matstrupen vid nivån av den sjätte livmoderhalsen. Svalget längden av en vuxen är cm. Bakom är prespinal svalget muskel prespinal plattan cervikal fascia och halskotpelaren separerades. Mellan den bakre väggen av svalget och cervikal fascia platta belägen retrofaryngeal- (kletchatochnyh) utrymme (spatium retropharyngeum), fylld med lös bindväv. Orofaryngeala lymfkörtlar finns i struphuvudet.

    Till sidoväggen av svalget på varje sida ligger intill obschach och interna halspulsåder, inre halsvenen Wien, vagusnerven, den stora horn Tungben, sköldkörtellaminat hryasha struphuvudet.

    På den främre väggen av struphuvudet öppnas öppningarna i näshålan (choana) i den, och under den finns en öppning av munhålorna. Ingången till struphuvudet är ännu lägre. Tilldela näsdelen

    Velofarynxfunktion

    Velofarynxfunktion kallas den muskelmekanism likt avgör öppnande och tillslutande av passagen mellan svalget och näshålan, som inom sin tur avgör graden av näsljud. De strukturer som existerar aktiva inom denna mekanism är mjuka gommen samt svalgets bakre vägg samt sidoväggar. Dessa strukturer kallas tillsammans velofarynx; ordet bildas av velo- från mjuka gommen (velum palatinum) samt -farynx ifrån svalget (farynx).

    Velofarynxinsufficiens

    [redigera | redigera wikitext]

    Velofarynxinsufficiens (VPI) existerar det status då mjuka gommen samt svalgets sidoväggar inte förmå sluta tätt mellan munhåla och näshåla. En resultat av VPI är för att rösten blir nasal, vid grund från anslutningen mot näshålan.

    Velofaryngeala friktionsljud Nasala genomslag Velofarynxlambå

    För för att bedöma samt behandla avvikande velofarynxfunktion behövs kontakt tillsammans logoped. Ofta åtgärdas avvikelserna kirurgiskt.

    Se även

    [redigera | redigera wikitext]

  • svalgets bakre vägg
  • Svalg

    Svalget (även farynx, lat. pharynx) är ett 12–15 cm långt och rörformigt organ som börjar vid skallbasen bakom näsan och sträcker sig ned till matstrupen och omger struphuvudet.

    Svalget kan indelas i tre delar: nässvalget (nasofarynx eller epipharynx), munsvalget (orofarynx) och nedre delen av svalget, undre svalgrummet, som kallas hypofarynx eller laryngofarynx.[1] Nässvalget är på insidan klätt med epitel och slemhinna, som är försedd med flimmerhår, och bakom näshålan finns svalgtonsillen (hör till den lymfatiska svalgringen) som skyddar luftvägarna mot bakterier.[1] I svalgets mellersta och nedersta delar utgörs slemhinnan av flerskiktat epitel som skyddar mot mekaniska belastningar från födan i samband med sväljning.[2]

    En annan besläktad term som man kan stöta på är velofarynx. Det är en gemensam passage till systema respiratorii och canalis alimentarius, det går inte att andas och svälja samtidigt. Vid övergången mellan svalget och matstrupen finns en slutarmuskel, krikofaryngeusmuskeln, som vid kontraktion håller passagen till matstrupen stängd och slappnar av vid sväljning.[2]

    Svalget innerveras av kranialnerv X.

    Referens