Anna de lima fagerlind föräldrar
•
»Jag ringde SEB och tjatade«
Belgin Fortaci skulle bli basketproffs. Det fanns drömmen då hon gick i gymnasiet. Efter studenten fick denna möjlighet för att börja spela i hemlandet Turkiet. dock drömmen blev kortvarig. Väl på ställe i Istanbul gick Belgin Fortacis korsband av. Basketkarriären var över.
Tillbaka i huvudstaden funderade Belgin Fortaci vid att plugga upp sina gymnasiebetyg samt söka mot universitetet. dock så gick plötsligt hennes pappa bort.
– Jag fick dra en ganska stort lass hemma då, både ekonomiskt samt på andra sätt. sålunda det blev aldrig någon vidareutbildning, säger Belgin Fortaci.
Efter några kalenderår på reseagent började denna som telefonsäljare på PMTB Finans. var jobbade denna med för att boka in kunder på grund av att prata placeringar.
– detta var min första förbindelse med finansbranschen, jag tyckte det plats spännande. dock jag trodde fortfarande ej att jag kunde arbeta i finansinstitut, i samt med för att jag för att jag ej hade någon högskoleutbildning.
Men då hon såg en massiv annons inom tidningen Metro om för att SEB sökte folk bestämde hon sig för för att testa. denna skickade enstaka ansökan, dock fick inget svar. Belgin Fortaci gav sig dock inte således lätt.
– Jag ringde samt tjatade säkert tolv gånger. De fanns trötta p
•
”Mitt hem är inte Copacabana är en stark berättelse om en människa som livet igenom slits mellan två kontinenter och två kärleksfulla familjer. Men det är också en intressant skildring av Sverige under det sena talet, till lika delar präglat av internationell solidaritet och inskränkt hemmablindhet.” • År blev Arne Sucksdorffs film Mitt hem är Copacabana en succé bland filmkritiker, och regissören fick motta ett antal priser för sin film. Filmen handlar om fyra gatubarn i Rio de Janeiros slum, och vad det ska bli av dem i framtiden. Ödet för åtminstone ett av barnen, Toninho (med namnet Rico i filmen), kom också att uppmärksammas stort i svensk media, i och med att filmen tog honom från Rio, och hans påstådda ”hem” på Copacabana, hela vägen till en svensk fosterfamilj. Ett av priserna som filmen belönades med var Svenska Filminstitutets Guldbagge, med motiveringen att Sucksdorff hade gjort ett pionjärarbete inom dokumentärfilm. Det var bara en hake: Mitt hem är Copacabana var ingen dokumentärfilm. De barn som skildrades i filmen var inte gatubarn, utan barnskådespelare. Toninho kom i och för sig från fattiga förhållanden, men var varken hem- eller föräldralös i det Brasilien som han alltså kom att lämna. Bokens titel till trots så spelar Sucksdorff på sin höjd en (föga smickrande) biroll i den här boken. Här skildras nämligen just Toninhos uppväxt i talets Brasilien, liksom vad som hände i filmens efterdyningar sett ur Toninhos perspektiv. Det är en tragisk historia, spru
Expressen
Det är tal och Toninho växer upp i Cantagalo, favelan högst uppe på berget dit inga turister vågar gå och där man ser hela Rio. Av en slump får Toninho medverka i en film av den svenske regissören Arne Sucksdorff, som vill skildra livet för Rios gatubarn. Filmen, ”Mitt hem är Copacabana”, gör stor succé och förändrar hela Toninhos livslopp – men inte på det sätt han hade tänkt. Bara ett år efter premiären har han i stället hamnat på Lidingö, inhyst hos en svensk familj. Svenska tidningar skriver om den föräldralöse pojken som fått en unik chans att lyftas ur slummen. Det finns bara ett problem, han har redan en familj.
Samtidigt som Toninho kämpar på med svenskan och hockeyn dras hans storebror Paulinho hemma i Rio sakta men säkert in i kriminella kretsar. Med tiden får han namnet Odjuret, och blir en högt uppsatt maffialedare i favelan.
Mitt hem är inte Copacab