Svensk sjöräddning
•
Sjöräddningsregion
Sjöräddningsregion, eller på engelska, som är det officiella språket för sjöräddning Search and Rescue Region, är ett geografiskt definierat område, inom vilket ett land genom mellanstatliga avtal ansvarar för sjöräddningstjänst, och inom vilket det finns en sjöräddningscentral (MRCC) eller en gemensam sjö- och flygräddningscentral (JRCC)[1]
I ett lands sjöräddningsregion ingår landets territorialvatten, samt också det vatten utanför detta, varom överenskommelse om ansvarsområde träffats med berörd(a) stat(er).
Den svenska sjöräddningsregionen
[redigera | redigera wikitext]För Sveriges del sammanfaller sjöräddningsregionen i stort sett med Flight Information Region(en) (FIR), utom vad som avser Bornholm och vattnet runt Bornholm som ingår i Sveriges FIR, men ej i Sveriges sjöräddningsregion.
Den svenska sjöräddningsregionen är indelat i elva regipnala SAR-områden till havs, vartill kommer tre regionala SAR-områden för de tre insjöarna Vänern, Vättern och Mälaren, för vilka också sjöräddningsansvaret åvilar staten.[2][3] Sveriges sjöräddningsregion gränsar till Finlands, Estlands, Lettlands, Litauens, Rysslands, Polens, Danmarks och No
•
Sjöräddning
Sjöräddning innebär efterforskning och räddning av människor som existerar eller är kapabel befaras artikel i sjönöd eller inom farosituationer mot havs. Definitionen varierar något från nation till nation, även angående verksamheten inom grunden regleras av Sjöräddningskonventionen.
Den internationellt använda termen Search and Rescue (SAR) innefattar även flygräddning, fjällräddning och urban sök samt räddning.
Staten svarar inom varje nation för för att sjösäkerhet organiseras, inklusive för att en alternativt flera sjöräddningscentraler (MRCC), alternativt en alternativt flera gemensamma flyg- samt sjöräddningscentraler (JRCC) etableras. detta operativa räddningsarbetet med flygfarkoster och ett större vattenfartyg ofta för transport eller krig sköts från många aktörer.
Historik
[redigera | redigera wikitext]Ansträngningar att strukturera räddningsoperationer på grund av nödställda mot sjöss besitter förekommit många länge. Påven Pius V utfärdade enstaka bulla ställd till världens kustbefolkning för att göra sitt yttersta på grund av att rädda nödställda sjöfolk samt fartygen och deras last.[1]
Organiserad sjöräddning kan ledas tillbaka mot , då ett livräddningssällskap med frivilliga medlemmar grundades i England. Först tillsammans med bildandet från Royal National Lifeboat Institution ,
•
We save lives at sea with no government funding
Swedish Sea Rescue Society is involved in approximately 90 percent of all sea rescues in Sweden and receives no government funding. The Society is financed by membership fees, donations and voluntary work. Despite this, or possibly as a result of this, the Society has doubled the number of sea rescue stations in recent years, tripled the number of rescue volunteers available and built modern rescue vessels. This expansion has enabled Swedish Sea Rescue Society to meet its goal of departing within 15 minutes or less from the time an alarm is received. Crews live close to stations and conduct training several times a month.
Thanks to 2 volunteer crew members, rescue services are always available 24 hours a day anywhere along the Swedish coast and on the major lakes. The volunteers work as carpenters, doctors, fishermen, salesmen, plumbers, teachers and many other occupations. The sea rescue volunteers are willing to go out in any weather, at any time even during normal work hours or in the middle of the night.
The large degree of voluntary work enables the Swedish Sea Rescue Society to manage with a small a