Funes med det goda minnet
•
Om du existerar förtjust inom postmodernistiska deckare som Pynchons The Crying of Lot 49 (), Austers The New York Trilogy (), Ecos Rosens namn () och Foucaults pendel () så kommer du för att trollbindas från argentinaren Borges novellsamling Ficciones (). detta som förenar de ovanstående författarna tillsammans med föregångaren Borges är bl.a. det meta-litterära, språkfilosofin (ordlekar, etymologiska exegeser osv.), pseudo-historiska skildringar, samt undanglidande identiteter.
Borges nyttjar ofta en pseudodokumentär stil inom sina, mot innehållet fantastiska, noveller, vilket jag misstänker att han övertagit ifrån Kafka; man får ofta ta sektion av en slags nyktert reportage ifrån en bisarr mardröm. Borges har enstaka &#;osynlig&#; stil; klar vilket kristall, vilket säkert kunna vara influerad av favoritfilosofen Schopenhauer likt ivrigt påpekade att &#;man bör nyttja vanliga mening och yttra ovanliga domstol, och ej det omvända&#;. Den lakoniska prosan tackade han dem isländska sagorna för. inom dessa existerar varje litet ord viktigt och ständigt knutet mot berättelsens centrum. Alltså: försvunnen med varenda utsmyckande adjektiv! (de sparade Borges istället till sina diktsamlingar).
På talet kom Borges på den lika enkla som gen
•
Funes med det goda minnet
Funes med det goda minnet är en novell av den argentinske författaren Jorge Luis Borges, först publicerad i den argentinska tidskriften La Nación och sedermera inkluderad i samlingarna Trädgården med gångar som förgrenar sig () och Fiktioner (, på svenska ).[1]
Novellen handlar om en ung man, Ireneo Funes, som efter ett fall från en häst får förmågan att minnas allting han varit med om och läst. Berättaren besöker Funes, som invalidiserats efter sin olycka, och inser att han helt förlorat förmågan att abstrahera och generalisera. Funes minns allt i detalj: himlens moln, sprickorna i väggen i sovrummet, varje temperaturskiftning och varje sekund av varje dag.
Det finns vissa verkliga förlagor för Funes, till exempel en rysk man vid namn Solomon Shereshevskij vars fall nedtecknades av den ryske psykologen Alexander Luria under talet.[2] Luria beskriver att Shereshevskij till skillnad från andra människor fick anstränga sig för att glömma, och menar att han inte funnit någon yttre gräns för patientens minnesförmåga. "Funes med det goda minnet" är ett exempel på Borges intresse för minnets natur, och även för vetenskapliga frågor.[3]
"F
•
Fiktioner
Fiktioner (spansk originaltitel: Ficciones) är en novellsamling av den argentinske författaren Jorge Luis Borges, utgiven
Bakgrund
[redigera | redigera wikitext]Samlingen består av de åtta noveller som publicerats i novellsamlingen Trädgården med gångar som förgrenar sig (El jardín de senderos que se bifurcan), samt ytterligare nio noveller samlade under titeln Konststycken (Artificios). Berättelserna kännetecknas av Borges litterära uppfinning, den fiktivaessän.
Samlingen utgavs för första gången i sin helhet på svenska , med förord av Gabriella Håkansson. Ett urval av novellerna är tidigare utgivna på svenska i antologin Biblioteket i Babel ().
Innehåll
[redigera | redigera wikitext]- Trädgården med gångar som förgrenar sig ()
- Konststycken ()