Smillas känsla för snö bok

Betyg 2 av 5

Kommentar avAnna Hedenstedt

Jag var s&#; n&#;jd i b&#;rjan, med den torra humorn och huvudpersonens arslekickande Lisbeth Salander-stil, samt med kombon av deckare och mer litter&#;r roman. Sen h&#;nde n&#;t och boken f&#;rvandlades till ett manus till en actionfilm. N&#;r jag l&#;ste sida upp och sida ner med detaljerad beskrivning av en b&#;ts interi&#;r och olika slagsm&#;l b&#;rjade min sj&#;l l&#;mna kroppen. Vid storskurkens slutliga obligatoriska f&#;rel&#;sning om sin onda plan, brydde jag mig inte tillr&#;ckligt mycket f&#;r att ens l&#;sa ordentligt. Men filmen kanske &#;r sp&#;nnande.

Då den danske författaren Peter Høeg utkom tillsammans romanthrillern Fröken Smillas emotion för frost var jag elva kalenderår och vuxnas entusiasm kunde ännu ge mig enstaka illusion från magiskt skimmer.

Jag minns titeln som ett lysande konstellation av mening som dök upp överallt, i samtliga möjliga kontext under ett tid samt jag ägde en vag men livfull bild från fröken Smilla som ett gåtfull samt spännande romanhjältinna.

Äldre och mer cynisk klär man ju gradvis från verkligheten den typen från mytologiska dimensioner. Fröken Smillas känsla på grund av snö plats väl vilket vilken bestseller som helst, tänkte jag, även ifall den ännu för mig skulle anlända att artikel förknippad tillsammans med minnet från de vuxnas entusiasm.

Så blev det idag att jag läste den till slut, bara vid ett rent infall samt min barndoms föreställningar visade sig faktiskt – överraskande nog &#; närmare sanningen än mina vuxna samt förment mer realitetsanpassade. Fröken Smillas emotion för snö är inte vilken bestseller som helst och fröken Smilla inte vilken romanhjältinna som helst &#;

Visserligen besitter Høeg använt sig från alla dem typiska greppen som man tar mot då man skall nedteckna en som väcker intresse r

•

Fröken Smillas känsla för snö

Fröken Smillas känsla för snö (originaltitel: Frøken Smillas fornemmelse for sne) är en kriminalroman från av Peter Høeg. Den tilldelades det nordiska deckarpriset Glasnyckeln och har översatts till fler än 20 språk.^[1] Romanen filmatiserades , i regi av Bille August.

Romanen berättas ur huvudpersonen Smilla Qaavigaaq Jaspersens perspektiv i jag-form. När grannpojken Esajas dör börjar hon undersöka vad som egentligen hände eftersom hon misstänker att någonting inte är som det verkar vara. Pojken har fallit från ett snötäckt tak och Smilla, vars mamma var grönlänning, kan se på spåren i snön att någonting är fel. Spåren leder henne till en sammansvärjning i Köpenhamn och sedan vidare till Grönland.

Boken är en postkolonial kriminalroman och författaren har förklarat att han ville skildra mellanförskapet hos en kvinna mellan den danska och grönländska kulturen.^[1] Kombinationen av det höglitterära och deckarformen skapade viss diskussion när boken kom och recensenterna tyckte att den var allt från genialisk till en förvirrad röra. Den tolkades till och med av Svenska Dagbladets recensent Tommy Olofsson som en parodi på kriminalromanen